I was born by the river...
Jag har egentligen inget vettigt att skriva nu men eftersom tiden segar till fika och Vänner tänkte jag skriva ett litet inlägg. Vart det bär vet jag inte alls.... :p
På onsdag far jag hem till mor och far och syster i mer än två veckor. Det är låååååånnnngg tid det att vara "hemifrån" och alla kompisar och livet här uppe. Jag och Mél satt och pratade om att vi kanske ska plugga i Stockholm till hösten. Socialantropologi är ju egentligen det jag vill göra. Det som talar emot det är ju att jag vid det här laget har vant mig så pass att bo själv att det skulle kännas en gnutta konstigt. Att vara hemma under sommaren är en självklarhet för mig. Dock känns det lite skumt ibland att efter 2 år flytta "hem" igen. Missförstå mig inte, det klart att jag älskar att vara hemma och attt träffa alla mina kompisar och familjen. Men jag vet inte vad det är. Kanske för att detta är mitt liv nu och det känns som att jag klarar mig själv. Jag trivs här i Umeå även om det finns folk hemma som jag saknar till tusen och som ibland behövs på annat sätt än genom telefonsamtal eller sms, för sån är jag. Jag vet inte...
Men det blir Socialantropologi till hösten, det är jag säker på. Jag kommer att åka och hälsa på här i Umeå, det kommer jag... Och om ett år kommer jag väl sitta här och skriva att det känns skumt att lämna livet där hos mamma och pappa igen. Första dagen i Sydafrika var en av de värsta, jag ville bara hem. Men redan andra dagen längtade jag aldrig, under de 51 veckor jag var där, hem på riktigt. Konstig man kan vara ibland..
Jag gör det bästa av situationen, sån är jag bara. Och jag har lärt mig att livet blir så mycket rikare då. För nu har jag folk här och där som jag verkligen uppskattar och bryr mig om :)
På onsdag far jag hem till mor och far och syster i mer än två veckor. Det är låååååånnnngg tid det att vara "hemifrån" och alla kompisar och livet här uppe. Jag och Mél satt och pratade om att vi kanske ska plugga i Stockholm till hösten. Socialantropologi är ju egentligen det jag vill göra. Det som talar emot det är ju att jag vid det här laget har vant mig så pass att bo själv att det skulle kännas en gnutta konstigt. Att vara hemma under sommaren är en självklarhet för mig. Dock känns det lite skumt ibland att efter 2 år flytta "hem" igen. Missförstå mig inte, det klart att jag älskar att vara hemma och attt träffa alla mina kompisar och familjen. Men jag vet inte vad det är. Kanske för att detta är mitt liv nu och det känns som att jag klarar mig själv. Jag trivs här i Umeå även om det finns folk hemma som jag saknar till tusen och som ibland behövs på annat sätt än genom telefonsamtal eller sms, för sån är jag. Jag vet inte...
Men det blir Socialantropologi till hösten, det är jag säker på. Jag kommer att åka och hälsa på här i Umeå, det kommer jag... Och om ett år kommer jag väl sitta här och skriva att det känns skumt att lämna livet där hos mamma och pappa igen. Första dagen i Sydafrika var en av de värsta, jag ville bara hem. Men redan andra dagen längtade jag aldrig, under de 51 veckor jag var där, hem på riktigt. Konstig man kan vara ibland..
Jag gör det bästa av situationen, sån är jag bara. Och jag har lärt mig att livet blir så mycket rikare då. För nu har jag folk här och där som jag verkligen uppskattar och bryr mig om :)
Kommentarer
Trackback