Elin

Det var vår i Kapstaden. Jag hade precis börjat på Edgemead High School och jag hade hittat fantastiska vänner som jag fortfarande saknar. Men det är en jag kommer ihåg speciellt. Och honom kände jag inte ens....

Han var head-prefect och när han ställde sig framme under Assembly för att tala om något så blev jag alldeles pirrig i magen. Han var vältalig och det gjorde honom snygg. Han var artig och det gjorde honom snäll.

Månaderna gick, han gick ut skolan och jag började på en annan. Men så kom hösten och det va snart dags för mig att fara tillbaka till Sverige igen. Men innan dess ville jag ta farväl av den skola jag hade tillbringat så mycket kul tid i. Säga hejdå till alla jag saknade.
Jag satt och väntade i receptionen och vem kommer inte in genom dörren om inte han. Jag reser mig ut fotöljen där jag sitter och när han kommer fram känner jag hur knäna darrar när han ger mig en kram. Jag får fram " What are you doing here?" Men jag tror inte jag kommer ihåg svaret. Vi säger hejdå.

Jag vill känna så igen. Pirr i magen av att se nån. Att knäna blir svaga av en kram. Att le fast man inte borde...