Elin

Det här med att flytta:
Om mindre än en månad sägs mitt rum upp och jag är officiellt inte Umeå-bo längre. Och jag ser verkligen fram emot att bo med Elin och komma till Stockholmsområdet igen. Och resan börjar när Stockholm är som vackrast. Jag och Elin kommer att funka så himla bra tillsammans, det har jag inga tvivel om och jag längtar tills vi får inreda vår lägenhet. Jag längtar tills vi har inflyttningsfest. Jag längar till vardagen i vårt nya hem.
Men jag känner mig lite ledsen att lämna det liv som jag har här. Jag tror att för att det här är första gången som jag verkligen har bott själv och som jag har fått skapa mig mitt egna liv. Kanske är det en effekt av att jag nu har lämnat Sydafrika och jag vet hur livet som man tar för givet enbart efter ett litet tag blir krystat och känns långt borta. Jag får dåligt samvete över att det inte kändes så tungt och jobbigt att flytta från föräldrarna och de bästa kompsiarna hösten 2007.  Men det här har varit mitt egna. Mitt vuxna liv. Det var med en liten klump i halsen som jag sa upp mitt gymkort. Det är på riktigt.
Jag vet inte varför jag känner så, kanske är jag lite rädd för en ny fas i livet? Men näe, sån brukar ju inte jag vara. Och jag är absolut inte rädd. Jag ser fram emot att plugga vid Stockholms Universitet och att bo i en riktig lägenhet. Jag kommer att tänka på när min mamma och pappa pratar om studenlivet. Visst har de kvar några vänner som de träffar sällan men många gånger är det bara historier från en svunnen tid. Jag vill inte tänka att alla mina härliga vänner här i Umeå och det liv jag lever enbart blir ett minne. "Its the end of an era, you might say"

Jag vet egentligen inte vad jag vill komma fram till, det här är bara för att jag vill skriva av mig lite...Kanske är det trötta Elin som babblar? Eller den stressade? Men det är i alla fall Elin.

Nu ska jag sova, natti...