There’s nothing left for me to figure out


Jag råkade hamna framför en dokumentär om Dixie Chicks och deras väg tillbaka.

Jag blir så arg när jag satt där framför TVn. Är det verkligen yttrandefrihet om man inte får säga vad man vill för att man är en offentlig person? Det var en äldre man som bestämt påpekade att yttrandefrihet är en bra sak så länge de åsikter man framför inte är emot landet eller yttras inför landet och dess folk. Vad är det för konstig sak att säga? Och att artister ska "shut up and sing" utan att få säga de de vill. Många gör ju i alla fall det via sin musik! Och sålänge det gynnar landet, när det är något som är allmänt godkänt som en åsikt man r ha, då är det okej att säga. Det är så löjligt att bara för att Dixie Chicks påpekade sina åsikter om kriget så slutar folk att lyssna på deras musik. Låtarna är väl fortfarande dom samma? Det var väl musiken som gjorde att man gillade artisten från första början? Kanske är det bara jag som känner så?

Visst, de har ju rätt till sin åsikt, det finns ju något som heter yttrandefrihet, men när det kommer till att straffa någon genom dödshot för att hon uttryckt sin åsikt, då är det inte yttrandefrihet längre. Hur fri är man då?

Jag ifrågasätter vissa artister som personer men det hindrar mig inte från att säga att jag tycker om musiken.

Kommentarer
Postat av: nelly

ohh jag såg den också och blev också arg! såg du den där tanten som typ tvingade sitt lilla barn att säga att dixie ckicks var dumma i huvudet? helt galet ju. men dokumentären var bra :) och not ready to make nice, ohhhhhh vad jag älskar den

2008-11-02 @ 22:03:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback