Vad gjorde du i Sydafrika?!?! frågar ni....
Nu kommer en sammanfattning som jag har lovat av min tid i Cape Town. Och bilder så klart eftersom jag inte har kunnat lägga upp dem där nere... Men fler kommer säkerligen.
Jag kom till Cape Town den 12 april på morgonen. Eftersom det var påskaftonen fick jag sitta och vänta medan familjen Baatjes var i kyrkan. De hämtade upp mig och sedan började äventyret på riktigt. Den 14 april började praktiken. Var sååååå nervös, som jag tror att de flesta av mina kursare var just den dagen... Min handledare var lite sen men när han kom in som ett yrväder blev jag förvånad. Han var inte alls som man hade tänkt sig en chef. Och jag kände redan den där första dagen att vi skulle trivas bra ihop.
Första veckan blev lite introduktion mest, jag fick ett kontor, en mail och jag lärde mig rutinerna. Vi besökte också Mayibuye Arkiven...
Det bestämdes att jag skulle forska om 1989 och leta filmer etc. Ska inte avslöja för mkt, det får ni helt enkelt se/läsa om när utställningen öppnar i höst. Men mina dagar bestod mest av att leta fakta vilket ibland blev lite långtråkigt. Men jag fick hjälpa till med andra saker också. Underhållning av utställningar, vara med på möten och spännande tillställningar. Och jag fick chansen att höra så mkt spännande historier av före detta fångar på Robben Island. Under min praktikperiod var hela Robben Island Museum ganskai upplösnigstillstånd för det var massa praktiskt som var strul med och så. Och det blev så otroligt påträngande där eftersom personalen sjunger, protesterar och pratar högt om saker de inte tycker om. Jo, skulle bara vilja jämföra med ett svenskt personalmöte :p Jag lärde mig så mkt, inte bara om museum men även om hur det är att jobba, att vara ute i arbetslivet...Jag åkte tåg och buss varje morgon till jobbet och det gick bra bra :)
Livet utanför Robben Island gick tillbaka till det som jag hade när jag bodde hos familjen Baatjes i 6 månader 2006. Alla är lite äldre men fortfarande samma personer.
Det var ganska slappt, jag var tvungen att lära mig att planering inte är något att tänka på. Men ju längre tiden gick kändes det som hemma. Men det är så mkt man tänker på när man är äldre och kommer dit. Förra gången var jag nog ett litet naivt barn men denna gång var jag vuxen och hade nya erfarenheter. Det är mkt jag inte kan förstå, mkt som jag blir ledsen över och mkt som jag inte tycker om. Men det är mkt som jag älskar också.
Jag hann under mina 7 veckor där träffa familjen i Edgemead som jag bodde hos i 4 månader, bästa Dylan och massa massa nya människor. Hann tyvärr inte träffa Vaunda :( Jag trivdes så otroligt bra på jobbet med alla härliga människor där.
Från avslutningslunch med jobbet:
Sandra, Lebo och Mavis
Och jag vet att alla är nyfikna på denna man som nu kommer på tal lite då och då i min blogg. Och vad jag kan säga är att jag är kär, mkt kär. Han bor i Sydafrika, är 35 år och jag träffade honom på jobbet(som vissa uppmärksamma läsare kanske ser). Vi pratar varje dag, flera timmar blir det... Jag vill inte sluta prata med honom bara för att han bor så långt borta även om det är lite opraktiskt. Och jag känner att jag inte måste. Jag vet att han tycker om mig en massa och oavsett om folk tycker att jag borde kanske ge upp det så vet jag att många även märker att jag är kär, att jag är så lycklig jag kan vara. My man!
Vill ni veta mer är det bara att fråga på :)
Nu är jag tillbaka i Sverige, en erfarenhet rikare, kär och redo att möta sommaren i lyan i Nynäs...
Jag kom till Cape Town den 12 april på morgonen. Eftersom det var påskaftonen fick jag sitta och vänta medan familjen Baatjes var i kyrkan. De hämtade upp mig och sedan började äventyret på riktigt. Den 14 april började praktiken. Var sååååå nervös, som jag tror att de flesta av mina kursare var just den dagen... Min handledare var lite sen men när han kom in som ett yrväder blev jag förvånad. Han var inte alls som man hade tänkt sig en chef. Och jag kände redan den där första dagen att vi skulle trivas bra ihop.
Första veckan blev lite introduktion mest, jag fick ett kontor, en mail och jag lärde mig rutinerna. Vi besökte också Mayibuye Arkiven...
Busstur runt Robben Island
Båten i hamnen. Nelson Mandela Gateway till höger...
Vi hade våra kontor på ön i gamla byggnader från Andra Världskriget.
Kontor :)
Vi hade våra kontor på ön i gamla byggnader från Andra Världskriget.
Kontor :)
Det bestämdes att jag skulle forska om 1989 och leta filmer etc. Ska inte avslöja för mkt, det får ni helt enkelt se/läsa om när utställningen öppnar i höst. Men mina dagar bestod mest av att leta fakta vilket ibland blev lite långtråkigt. Men jag fick hjälpa till med andra saker också. Underhållning av utställningar, vara med på möten och spännande tillställningar. Och jag fick chansen att höra så mkt spännande historier av före detta fångar på Robben Island. Under min praktikperiod var hela Robben Island Museum ganskai upplösnigstillstånd för det var massa praktiskt som var strul med och så. Och det blev så otroligt påträngande där eftersom personalen sjunger, protesterar och pratar högt om saker de inte tycker om. Jo, skulle bara vilja jämföra med ett svenskt personalmöte :p Jag lärde mig så mkt, inte bara om museum men även om hur det är att jobba, att vara ute i arbetslivet...Jag åkte tåg och buss varje morgon till jobbet och det gick bra bra :)
Livet utanför Robben Island gick tillbaka till det som jag hade när jag bodde hos familjen Baatjes i 6 månader 2006. Alla är lite äldre men fortfarande samma personer.
Det var ganska slappt, jag var tvungen att lära mig att planering inte är något att tänka på. Men ju längre tiden gick kändes det som hemma. Men det är så mkt man tänker på när man är äldre och kommer dit. Förra gången var jag nog ett litet naivt barn men denna gång var jag vuxen och hade nya erfarenheter. Det är mkt jag inte kan förstå, mkt som jag blir ledsen över och mkt som jag inte tycker om. Men det är mkt som jag älskar också.
Jag hann under mina 7 veckor där träffa familjen i Edgemead som jag bodde hos i 4 månader, bästa Dylan och massa massa nya människor. Hann tyvärr inte träffa Vaunda :( Jag trivdes så otroligt bra på jobbet med alla härliga människor där.
Från avslutningslunch med jobbet:
Sandra, Lebo och Mavis
Des, Thando och James
Och jag vet att alla är nyfikna på denna man som nu kommer på tal lite då och då i min blogg. Och vad jag kan säga är att jag är kär, mkt kär. Han bor i Sydafrika, är 35 år och jag träffade honom på jobbet(som vissa uppmärksamma läsare kanske ser). Vi pratar varje dag, flera timmar blir det... Jag vill inte sluta prata med honom bara för att han bor så långt borta även om det är lite opraktiskt. Och jag känner att jag inte måste. Jag vet att han tycker om mig en massa och oavsett om folk tycker att jag borde kanske ge upp det så vet jag att många även märker att jag är kär, att jag är så lycklig jag kan vara. My man!
Vill ni veta mer är det bara att fråga på :)
Nu är jag tillbaka i Sverige, en erfarenhet rikare, kär och redo att möta sommaren i lyan i Nynäs...
Kommentarer
Trackback