Elin

Jag är helt otrolig. Jag vet inte hur man klarar ett långlånglångdistansförhållande för de påverkar mig så mycket. Att inte få ett svar på sms, att inte kunna prata hela tiden när man vill, att inte vara med, att inte veta... Men jag kommer att klara det, oavsett hur jag känner för känslan jag får av honom är obetalbar. Den är värd mycket mer än att jag går runt och är nojjig, nere, ledsen och kramsjuk. Jag blir glad de få gånger jag ser honom och min mage vänder sig. Han får mig att känna mig så otroliigt trygg och jag tvivlar inte ens på honom. När det piper till i mobilen och jag ser James på telefonen blir jag spänd och jag får ett så där löjligt leende på läpparna. När han ringer vet jag inte vad jag ska säga till en början utan bara bara suckar åt att få se hans ansikte.
Inget går upp mot den känslan!